Hallå där specialpedagog Helena Wallberg!

Hur tänker du kring åtgärdsprogram?

Helena Wallberg jobbar som gymnasielärare och specialpedagog på Täby Enskilda Gymnasium och har delat med sig av sina tankar kring åtgärdsprogram.

Helena porträtt 12.42.48

Vilka styrkor och svagheter ser du med nuvarande process kring åtgärdsprogram i skolan idag?

Det är svårt att säga hur den nuvarande processen egentligen ser ut i verkligheten, eftersom processen tolkas så olika på olika skolor. En del skriver åtgärdsprogram för över hälften av eleverna medan andra inte skriver åtgärdsprogram alls. Men det behöver inte alls betyda att dom som inte skriver åtgärdsprogram struntar i eleverna med behov av stöd. Styrkan med det som beskrivs i lagen är att det blir rättsäkert om man dokumenterar och följer upp vad som beslutats. Styrkan med att dokumentera är också att man tvingas fokusera och verkligen ta beslut. Det blir ibland för mycket prat och för lite faktiska avslut i skolan anser jag.

…det behövs system för kollaborativt lärande

Svagheten är att man lätt trasslar in sig i vad som är rätt och fel kring frågor som hur ska blanketten se ut, vem ska skriva den, hur ska den förvaras och vad skulle Skolinspektionen säga o s v. Risken är då att man lägger all energi på att få till ett bra system för att lösa dessa frågor och glömmer bort eleverna.

Det har också varit för mycket fokus på processen och för lite på innehållet, tycker jag. Många innehåller åtgärder som inte är realistiska eller som är för svåruppnåeliga. Eller så står det till exempel att “eleven ska få stöd”, istället för att förklara exakt vad det stödet går ut på. En annan risk är att åtgärdsprogrammen bara blir en förmedling av information till lärarna om vad som ska göras men som inte förankras hos dem på riktigt. Jag funderar mycket på hur lärarna kan göras mer delaktiga i processen utan att det blir så att bara elevhälsoteamet eller mentor hanterar det.

… för mycket fokus på processen och för lite på innehållet

Kanske är det just dokumentationskravet som gör att man tänker att alla inte har tid att fixa med det och därför väljer att låta en enda person skapa åtgärdsprogram för en viss elev. På skolor där man har system för att tillsammans lyfta oro kring elever finns bra möjligheter att skapa det gemensamt på plats tillsammans istället. Mina tankar just nu är alltså att en bra utformad dokumentation aldrig kan bli välfungerande utan ett bra utformat system för kollaborativt lärande kring dessa situationer.

Och möjligheterna och utmaningarna med Skolverkets nya direktiv kring åtgärdsprogram?

Möjligheterna som jag ser det är att på allvar ta upp diskussionen om vad som är anpassningar och vad som förväntas kunna ske inom ramen för undervisningen. En utmaning med nya direktiven är att man återigen hamnar ett läge där man börjar fundera kring processen och hur det ska se ut och hur blanketten ska utformas istället för att lägga kraft på innehållet. Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt ser skillnaden mot det som redan står i lagen om skillnaden mellan anpassning och särskilt stöd. Däremot märker jag att det pågår diskussioner i frågan vilket i sig är väldigt positivt.

Kanske blir det också en utmaning att vissa elever inte kommer få ett åtgärdsprogram p g a att just deras föräldrar inte säger till. Men jag undrar om det verkligen är möjligt i realiteten. Skolan har ju trots allt ett ansvar för att eleven ska nå målen och det vore väl ändå att gå utanför lagen att strunta i det, oberoende om föräldrarna säger till eller ej.

Bengt Persson* har gjort en översikt över hur åtgärdsprogram ser ut och används och den visar att en del skolor lyckas bra med denna bit utan att ha regelrätta åtgärdsprogram med blanketter och regler. Det viktigaste är ändå att skolan som helhet har system för att fånga upp elever och hantera problem.

På vilka sätt tror du att ett säkert webbstöd kan påverka processen kring åtgärdsprogram?

…det skulle följas upp oftare om det är lätt tillgängligt

Det skulle påverka mycket i positiv riktning! Ett webbaserat åtgärdsprogram kan bli det levande dokument det aldrig blir när det förvaras på så säker plats att ingen kommer åt det. Jag skulle gärna se ett kollaborativt åtgärdsprogram där alla inblandade har möjlighet att dela information och resultat och meddelanden. Det skulle göra det mer rättsäkert tror jag eftersom det skulle följas upp oftare om det är lätt tillgängligt. Jag tänker ofta att kartläggningen och utredningen, d v s analysen av elevens lärsituation, är ännu viktigare än själva åtgärdsprogrammet i sig. Det skulle vara bra att ha ett säkert kollaborativt verktyg även för de delarna.

*Bengt Persson; Göteborgs Universitet, har gjort en studie kring ”Åtgärdsprogram i grundskolan, förekomst, innehåll och användning ” och kan laddas ner gratis på Skolverkets hemsida här >>

Om intervju-serien:

Det händer mycket kring åtgärdsprogram just nu. En ny reform håller på att ta form som ska träda i kraft 1 juli 2014. Många skolor och kommuner funderar nu kring vad de nya direktiven innebär och hur de kan jobba på ett smart sätt med både pedagogisk utredning och åtgärdsprogram. Vi har därför intervjuat några olika personer med olika perspektiv och roller runt om i Skolsverige för att ta del av deras tankar i frågan. Först ut är Helena Wallberg. Du hittar alla intervjuer på Nyheter.unikum.net/aktuellt >> och i våra sociala mediakanaler:

     

Vid pennan: Camilla Hagblom, Unikum